Feministerna anfaller

Satan vad jag stör mig på att Google annonserna på min hemsida handlar om ekologiska mensskydd, välmående katter och svamp i underlivet.

Med tanke på att halva Sveriges befolkning består utav det manliga könet så ger vi nog blankt fan i om kärringarnas mensskydd är klorblekta och katten är döende av muterade kantareller i snipan. Det rör helt enkelt inte oss män i ryggen.

Jag måste se över detta med annonserna... eller så ger jag blankt fan i det och ser vad tombolan hostar upp i framtiden.

Fyllekåt på lyxhotell

"Svenskan fri efter ett dygn" - så lyder rubriken till en av artiklarna i Aftonbladet som rör terrorist dåden i Bombay. Läser man vidare så får man veta att knipfittan själv sprungit och låst in sig på sitt hotellrum så fort terroristerna dök upp. Det visar sig också att det rör sig om ett lyxhotell.

Detta är alltså ett skolexempel på Aftonbladet-journalistik. Har du en sexig headline eller en sexig löpsedel som blåser upp allt helt ur proportion så får du massvis med läsare. Men jag undrar om det inte är lite granna som att skjuta sig i foten. Jag menar, här förväntar man sig att få läsa en skräckhistoria, men så visar det sig att kärringen sitter på rummet och plockar åt sig ur minibaren - förmodligen passa hon på att kolla lite snuskig betal-tv också i hopp om att hotellet skall bjuda på det.

På det stora hela så fick hon en upplevelse motsvarande en genomsnittlig dag i ett svenskt fängelse - big fucking deal!

Tarmskölj & Manshora

Så har man fått sin fix igen. Veckans dos av bastu, tyvärr med utebliven förbättring av eventuell skrumplever, som man bör ha ådragit sig vid det här laget.

I bastun brukar vi vara ett gäng som sitter och är bittra, vissa mer än andra. Mellan all bitterhet så händer det ibland att någon försöker riva igång en diskussion om något helt annat som allt som oftast spårar ut i någon bisarr slutsats.
Bland de ämnen som avhandlades kan jag nämna kaffets inverkan på turboskit och eventuella positiva effekter av det. Läsk som innehåller kopiösa mängder kolsyra och således borde heta smakämnen med kolsyra.

Ett annat återkommande ämne brukar vara våran egen arbetslösa manwhore som vi ständigt brukar trakassera med diverse oneliners. Denna gång smed vi planer, som förmodligen kommer att rinna ut i sanden, om hur vi skall återuppliva ryktet hos vår manshora. Om vi lyckas med detta återstår att se.

//Puss & Kram

Stoppa aveln!

När man jobbar i butik som jag gör, så blir det gärna så att man ger smeknamn åt de original som frekventerar just din butik. Jag har några exempel på sådana. Namnen bör ganska snabbt förklara vilka attribut som är utmärkande.

Sälen
En kvinna med gomspalt som låter som en säl när hon talar vilket i princip innebär att vi gissar oss fram till vad hon vill. Förvisso en spännande sysselsättning, men i praktiken innebär det att samtligpersonal försöker fly fly in på lagret snarast möjligt. Tyvärr är det ju så att någon måste bli sist.

Grisöga
Har ögon som en bakfull gris. Min gissning är att hans mor var så ohyggligt ful att naturen helt enkelt beslutade om att hans ögon inte skulle gå att öppna. Förmodligen delades inte denna åsikt av läkarna då det numera ser ut som om någon skurit upp ögonlocken med skalpell.

Åter igen slås man av en hemsk tanke... om... om dessa två mot förmodan skulle få för sig att rumla runt på en offentlig toalett i syfte att reproducera, hur skulle deras barn då se ut? Hemsk tanke!

Patrik Ekwall

Kanske ändå...

Erotik på ny nivå

Vi har en fruktansvärd varierad repertoar av samtalsämnen på min arbetsplats vilket dialogen nedan antyder.

L: Med saxen i högsta hugg. "Akta dig så jag inte klipper av bröstvårtan!"
Jag: "Jag skulle vilja frysa ner en bröstvårta å snärta till den så den flyger av."
P: "Jo med flytande kväve!"

Tourettes? Jajamen!

Jag brukar till min sambos stora förtret roa mig med att pladdra på i normal samtalston om vad jag anser om diverse personer i min direkta omgivnig. Det händer också att jag ondgör mig över olika (oftast B) kändisar. Detta beteende brukar då yttra sig i ett tourettesliknande syndrom, då diverse svordomar blandade med könsord i en salig blandning tenderar att falla från min mun. Tydligen är jag av någon anledning imun mot mina egna obceniteter. Antar att man kan jämföra det med att lägga av en riktig atlantkabel i toalettskålen. Själv lider man inte speciellt hårt av vad som borde vara en ohyglig stank. I värsta fall upptäcker man att näshåren av någon "outgrundlig" anledning har decimenrats i antal samtidig som man hostar blod. Men aldrig att man tycker att det stinker fan!


Jag har i alla fall en liten bit kvar

"I jymden kan ingen höra dig skrika."

Jag fick en hemsk flashback till min tid som pressoperatör på mitt första riktiga jobb. Detta efter att ha halkat in på en blogg som till stor del avhandlar ämnen som ligger mig varmt om hjärtat. Sådant som att ha åsikter om defekta så kallde medmänniskor men också "kändisar" så som Patrik Ekwall, Linda Rosing, Blondinbella mfl.

Flashbacken ifråga rör ett inlägg som handlar om en finne vid namn Jari. Denna feta finne kan mycket väl vara samma person som ansyftas i ovan nämnda blogg. Denna slutsats drar jag då "Jari" var verksam i både Västerås och Bålsta där jag jobbade.

Att denna flashback fick ett så hemsk intryck på mig har att göra med "Jaris" val av klädsel. Denna valross personifierad hade en röv så fet och finnig att den antydde att livsformer från andra planeter hade valt att bosätta kraterlandskapet ifråga. Den retarderade halvapan förstod inte att använda snickarbyxor vilket tyvärr inte var speciellt fördelaktigt då han alltid vid tid för matrast satte sig med röven vänd mot oss andra stackare. Detta kanske var ett försök från hans sida att lufta sina anala utomjordingar, men det hjälpte inte vår aptit de gånger man av misstag råkade få syn på Jaris missbildade hantverkararsle.

Cartmans röv är en fröjd för ögat i jämförelse.

I Afganistan är det roligt att leka krig

Ibland hör man eller ser saker som man bara måste få lufta tankarna kring. Som idag när jag sitter i bilen på väg hem från sambons päron och tvingas lyssna på på ett, som skall kallas kulturfrämjande, radioprogram på stationen P3.

Programmet i fråga heter tydligen Verkligheten och sänds mellan åtta och tio varje söndag kväll. Just denna gång handlar det tydligen om de olika band och upplevelser som en skara utvalda personer har till Afganistan. Bland dem en afgansk kvinna som väntar på utvisning, en soldat som snart skall flyga ner samt småbarns mamman Lisa som väntar på att hennes sambo skall återvända från afganistan, där han befinner sig som fredsbevarande soldat.

Av dessa tre personer så verkar de två förstnämnda förmågorna vara de som har flest chips i skålen. Sista personen dvs Lisa verkar vara den mest infantila och naiva person som någonsin fått göra lumpen. Ja du läste rätt, hon har gjort lumpen. Detta var till stort nöje för både mig själv och min sambo då vi i brist på bättre undehållning fritt kunde sitta och spy galla över denna mycket korkade person.

Vad var det då som fick henne att framstå som ett praktexempel av hur ett "seriöst" radioinslag kan förvandlas till en humor-oas i ödemarken? Jo till att börja med berättar kvinnan att hon och hennes sambo brukade se på krigsfilmer. Inget fel i det tycker du? Inte jag heller, men när hon i nästa andetag säger att hon är avundsjuk på sin man, less på sina barn och antyder att hon gärna själv hade åkt iväg för att få skjuta, som hon säger är så kul. Ja då börjar man ana att det finns en viss risk för diverse kromosomfel och trasiga dna-stegar med i bilden. Inte nog med att Lisa verkar vara en skjutglad tjej, hon klarar tydligen inte av att dra de enklaste slutsatser. Under tiden hennes sambo varit i afganlandet och lattjat i sandlådan med sina kompisar och mätt vem som har största pickan så har Lisa trott att allt är som på film. Man kan skjuta och bli beskjuten utan större inverkan på livet. När det bara är några veckor innan hennes sambo skall komma hem, får hon höra att han varit med om eldstrider. Detta får tydligen poletten att trilla ner och hon förstår att kulor dödar.

Min åsikt om denna Lisa är att hon borde ha kastrerats eller något motsvarande så som att bli vådaskjuten. Lisa borde alltså inte få sprida sina gener vidare då hon mest troligt är medskyldig till att fördumma denna planet vi kallar Jorden. Kolla med fördel in www.darwinawards.com så förstår ni vad jag menar.

Varför blir inte alla musar mindre?

Det var då själva fan vad det skulle vara svårt att hålla ångan uppe, det är inte så att inspirationen tryter på något sätt, det är alltså inte därför frånvaron av inlägg varit så uppenbar. Inte kan jag skylla på att datorn är trasig heller även om den numera lider av diverse buggar av orsaker som jag tenderar att härleda till att windows helt enkelt suger.

Just nu sitter jag faktiskt och skriver på en så kallad mobiltelefon, något som fungerar förvånansvärt bra med tanke på att tangentbordet är i miniformat.

Skönheten ifråga.