Året var 1994 då jag startade mitt första mailkonto. Det var ett klassiskt hotmail-konto med en i mitt tycke väldigt fyndig adress som anspelade på mitt efternamn.
Till en början nyttjades denna mail som enda mail vilket fungerade perfekt, ända tills någon snillrik spoling på andra sidan Atlanten kläckte idén med att nu även distribuera oönskad reklam i elektronisk form.
Då jag vid det här laget hade nyttjat min allra endaste mail flitigt och uppgivit den för diverse nyhetsbrev, så föll det sig förmodligen naturligt att adressen till slut föll i händerna för spam-maffian.
Detta var före spamfilterns tidevarv och innebar således att mer och mer av den sparsamma surftiden på knackiga 33.6K/56K modem, gick åt till att rensa min stackars överfulla inkorg från skräpmail av suspekt natur.
Det föll sig med andra ord naturligt att skaffa andra adresser hos andra leverantörer, dock har jag av rent nostalgiska skäl, behållit min första mailadress. Som tur är har spamfiltrena blivit förbättrade vilket med mina sporadiska inloggningar betyder att jag bara behöver rensa några hundra mail i stöten.
Mitt nya dilemma är att min mailadress tyvärr också är knuten till min Live Messenger vilket i sin tur betyder en helt ny våg av spam. För att inte tala om den våg av halvskumma turkar som har lagt till mig som kontakt.
Sedan jag började med Live Messenger så har jag bara haft kontakt med en endaste turk och det var i samband med ett onlinespel. Turken ifråga var inte bara ett fanatiskt Manchester United fan, han var mytoman också.
Jag ger mig fan på att det är den lilla halvbulten till cementpucko som sett till att min Messenger blir invaderad av turkiska hälsningsfraser varje gång jag loggar in.
